Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
upp till Ziri, Östermalmsgatan 89, en trappa. Hon
har ringt och frågat. Farväl! Akta dig för elden som
aldrig släcks, gosse, och var en klok älskare och
ingen poet! Han gick sin väg.
David sprang ifatt honom och tog honom i armen.
— Människa då, skrek han, säj, vad frågade hon om?
Hartman stannade och såg på honom med trötta,
förstående ögon. — Vad den första kärlekens flamma
lyser rent, sade han stilla. Hon frågade efter din
adress och hur du hade det.
— Men du — du sade väl inte — du visade henne
väl inte upp till ateljén? Du talade inte om min
ekonomiska ställning?
Hartmans ansikte drog sig till ett ofantligt
godmodigt skratt. —
— Kors för visst sa jag det — det är så mycket
intressantare för henne — förstår du. Han gick sin
väg och lämnade David stående kvar i ytterlig
förvirring mitt i gatan.
— Oho, ur vägen, si opp där — konstapeln
knuffade honom i rännstenen nästan fyr fota.
Orkar ni inte hålla er ur vägen för spårvagnen? Är
ni full? Konstapeln lomade sneglande i väg, han
tyckte väl inte att den druckne såg så farlig ut.
David hade nästan lust att spotta efter Hartman. En
sån oförskämd — akta säj för elden som —
— Ursäkta, henn, men henn–
En trasig, mycket trasig man stod vid sidan om
honom. Han luktade öl. Ansiktet såg ut som en enda
blåsa, full av gas. David gick äntligen sin väg, nästan
i raseri. — Ziri — Ziri, viskade han hetsigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
