Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII
I HASCHISHLAND
En tjänsteflicka med mycket allvarligt, nästan
lantligt utseende kom och öppnade, sägande att "doktorn
inte mådde riktigt bra". Han trängde sig ivrigt förbi
henne. Hartman kom honom till mötes, blek men
ofantligt glatt överraskad. Som vanligt var han
bedövad av några gifter. Lugnet i hans smala ansikte
verkade nästan lik, han gjorde snabba, krampaktiga
rörelser. — Välkommen, vi ska genast få något att
dricka. Du kan få rent brännvin och saltgurka om
du vill. Det är hälsosammare! Och nu ska vi ha det
här dygnet tillsammans, du äter kväll här — nej, jag
är inte sjuk, det är bara Greta som tror så, hon är
med i armén och har gitarr, du sjunger ju
sjömansvisor — det här börjar riktigt bra, gosse! Han var
så upplivad att han försökte dansa runt på golvet och
gnuggade ideligen sina smala, vaxfärgade händer.
Slutligen gick han helt tvärt och satte sig i en
hög-karmad stol framför brasan. Han förde cigarretten
med små, onaturliga rörelser som om han varit en
mekanisk docka. — Mitt hjärta är litet i olag, sade
han, ibland slår det inte på långa stunder, ibland går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
