Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
vekt, giv honom också Du till sist din eviga frid —
redan vet han ju hur fåfängligt detta liv är! Än. en
sång! Än en salig visa! Gud skall ha äran som givit
vår son ett så gott hjärta, och en så härlig röst att
prisa skaparen!
Ty om de små pastillerna, om opium, som verkar
så underbart befriande, veta de ingenting. Gud ske
lov för den saken!
Men det kommer en kväll när ruset släppt och när
han inte törs öka dosen mer. Då går han inte ned,
då sitter han däruppe i sitt skatbo och ruvar. Det
kommer flera kvällar, likadana. Han har avsagt sig
giftet på en månad, han vill ej dö av det ännu. När
klockan slår tre på natten lägger han alla böckerna
på en stol vid sängen. Men ännu har han ej mod att
lägga sig. Nu tänker han ofta på den där drömmen
han hade uppe på Terjes ateljé: "Inom ett år skall
du slippa allt detta!" Ja, väl, må det vara så, men han
hade hellre velat få dagen bestämd. Enligt drömmen
skall han ju ha tre månader kvar att leva — om han
dör just som tiden går ut, men han kan ju också dö
innan! Han tvingar sig att skratta åt det, men han
måste i alla fall tänka på det. En dröm är ju dock
bara en dröm.
En natt satt han vid bordet, vaggande kroppen
fram och åter, stirrande på sina egna overksamma,
vita händer. Efteråt kunde han ej minnas om han
tänkt på något särskilt, det var väl som vanligt att
alla hans gamla bekymmer, oron, det onda samvetet
över hans egen overksamhet och allt annat även nu
stod för honom, men mera som något stort och
obestämt tyngande, ätande, brännande, utan att han där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
