Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
hur mor gick upp och malde kaffe nere i köket. Det
sved i ögonen, han var ännu tröttare nu än då han
lagt sig. Det första vårmorgonljuset kom in genom
fönstret och föll på golvet i två rutor, liknande en
uppslagen bok. Och för första gången på många år
brast han i gråt och grät länge. Han kände det som
om livet vore en tung börda han burit så länge att
han nu måste kasta den av sig eller förlora sitt
förstånd. Han orkade det ej mer. Han kunde ej göra
sig reda för någon enskild svår detalj i allt det som
plågade honom, det var alltsammans bara Han —
som Hartman mött på Jakobsgatan, och som var så
förfärlig och så omöjlig att komma överens med. Det
var ej mer den gamle Gud fader att få bedja till och
gråta ut hos — det var bara Han — all världens,
all livets förskräckliga Han. Och inför Honom grät
man i kramp, som under käppen, under piskan som
ven över människan och skapelsen i evigheters evighet.
Och när dagen bröt in full, tänkte han: jag skall
gå till Nilenius. Han är dock en olycklig som jag,
han skall förströ mig. Och han gick.
20 — Ban A nrfersson I TI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
