Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
du, du är ju lärd pä sånt, du grubblar ju så du är
väl som en professor. Hör du, tro inte att ja är rädd,
inte. Får jag lägga mäj ett tag på din säng — eller
vill du följa mäj hem —
De gingo hem till Nilenius, och komna mitt på
gården stupade den raglande gubben plötsligt kull,
gav till ett skrik och grävde med händerna i
gräsroten, med ansiktet nedvänt, under det ryggen stod
upp, krampaktigt, som en sprättbåge höjde sig den
breda bakdelen under det stöveltårna spårade upp
marken. Skriket hade lockat ut svärfadern som kom
linkande på två käppar, gnällande som en hund av
förskräckelse. Ett par drängar kommo och buro med
Davids hjälp in den fallne. Han var ohyggligt tung,
och kroppen saknade styrsel. De lade honom på en
säng i kökskammaren och hustrun störtade till,
kvidande och snyftande, med de röda, magra, blanka
händerna ännu våta av diskvatten.
— Ä han dö, säj om han ä dö? jämrade hon.
Ett stycke ifrån stod svärfadern, med öppen mun
och nedhängande underkäk och ett märkvärdigt
triumferande fastän något förskräckt uttryck i ansiktet.
— Va dä inte dä ja har sagt dä skull gå så där, å håj
åj jåj! pustade han. Hela familjen var i uppror. Man
talade om läkare, och en av sönerna gick ut och
spände för hästen. David stod vid sidan om den
medvetslöse och höll handen mot hans hjärta, som ännu
slog. Om en stund gick han mot dörren, men
husmodern hindrade honom. Han måste stanna tills
doktorn kom. Och han tog en stol och satte sig och såg
på Nilenius, som låg med ansiktet uppåtvänt och de
köttiga ögonlocken slutna. Jag kanske slipper honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
