Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
skarpa, råa vinden höll David sällskap hem, och han
var så upprörd och söndersliten av allt detta, att han
ej vågade tala om det hemma. Han gick in till de
gamla och tog gitarren, såg hur de ljusnade upp, och
hela kvällen satt han och sjöng för dem, rädd för sig
själv och ensamheten, så att han ej vågade sluta. Först
när de gamla ville gå till vila måste han bryta upp.
Men innan dess sjöng han, med nervöst skälvande
röst, förtvivlat, som ville han därur hämta styrka att
kasta ifrån sig det spöklika livet helt och hållet :
"Han skall torka från kinden var stackares tår,
ingen gråt skall väl vara där mer.
Där skall alltid vara en salighetens vår
och solen den skall aldrig gå ner."
— Det skall vara så — det är ljuvligt detta, sade
gamle Ramm med lysande ögon. Ser du, gosse, ur allt
det här eländet skall det uppstå, liksom blomman
uppstår ur den djupa jorden. Du skall tro på
uppståndelsen gosse, det är så tryggt att tro på uppståndelsen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
