Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
för det, hon skulle svälta ihjäl annars! Gå dit, gå!
Det är inte bara jag som är eländig. En sån
fattigvård håller du oss med! Och så kan du gå till den
där mannen med snörena — som Monna Lisa–
du har många, många, och du vill jag skall tacka dig
för allt!
Han smög sig sakta fram mot detta tysta,
skrämmande väsende och han skakade till som av köld,
sedan skrattade han.
— Hör du, Arad är det egentligen med ditt ansikte,
eftersom du jämt går med ett skynke över det? Jag
har sett dina barn och en stor del av — dina
välsignelser har jag erfarit — och sett — dina gärningar!
Nu vill jag se hur du ser ut i ansiktet. Tag bort
skynket, hör du! Tag bort!
Ursinnigt störtade han fram och rev slöjan från
ansiktet, såg in i det och blev sedan stel i hela
kroppen. Han skrek till högt, högt, och sedan blev det
alldeles mörkt omkring honom, och han låg mycket
stilla mycket länge.
När han vaknade var det morgon. .Matt, men dock
i stånd att gå upp och röra sig, tog han, utan att veta
varför, den gamla hammaren och smög sig ut och
gick sakta nedåt landsvägen. Hans ansikte var
uttryckslöst, endast oroligt sökande irrade ögonen hit
och dit, då och då skakade han på huvudet. —
Jag-såg det, jag fick se det, mumlade han. Om en stund
småsjöng han för sig själv: jag såg det, jag såg det,
jag har sett–-
Han kände sig trött och satte sig invid en sten vid
vägkanten. Han höll hårt omkring hammarskaftet och
plötsligt rann honom en vers i minnet. Han ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
