Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVII
LOVSÄNGEN
En främling som var mycket fint klädd och hade
hasselbruna ögon och en mycket hög panna och såg
ut att vara omkring fyrtiofem år gick sakta upp mot
Efraim Ramms stuga. — Hans föräldrar måste vara
döda av sorg nu, tänkte han, varför går jag då dit?
"Den i söken är icke här"–och vill jag då se
honom? Skall han känna igen mig? Där är alltså
stugan — låt oss då sitta ned — han talade högt med
sig själv som till en kamrat — låt oss sätta oss här
i skuggan — vad är det jag har hört om honom —
vad har jag då hört? Han kände på sin panna, den
var fuktig av svett fast vinden var sval. Nu går snart
solen ner — nu snart går den ner! Å, jag kan förstå
att man blir–en sådan om man växer upp här
— här är så vackert att här bor sannerligen Gud!
Jag Karl Herman Hartman förstår detta fast jag
bara är en stackare. Och jag har ett brev i fickan
från henne — från henne.
Stugan låg på en hög ås under några jättelika
granar och nedanför var en långsträckt dalgång där tre
tjärnar blänkte i rad. De fjärran bergen voro så blå
som stål och de bruna myrarna slingrade sig som
ormar kring dem. Koskällor skramlade i fjärran och
svalorna flögo lågt.
Han reste sig och gick fram till stugan. Det såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
