Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
I samma stadsdel som jag bor italienaren Caprini,
som äger clet. konstgjuter i på vilket Filippus arbetar.
Jag var drucken, icke mycket, men tillräckligt, och
jag gick till mäster Caprini för att söka Filippus.
Jag hade vistats mycket där i huset och kände mig
nästan som hemma, utom det att jag alltid haft en
främmande känsla inför hustrun, som var en reslig,
vacker och mycket allvarlig, nästan stolt kvinna på
trettio år. Hon hade alltid varit mycket kylig och
reserverad mot mig, jag trodde hon fann mig
högfärdig och osällskaplig. Hon hacle två barn i åldern
fem och sex år.
Hon satt och läste i en bok då jag kom in, och
hon såg upp gladare än vad jag någonsin förr sett
henne — och vackrare. Hon bjöd mig på vin, men
själv smakade hon det ej. Jag vet ej hur jag
kunde vara så vansinnig att dricka, när jag redan förut
var drucken, men jag kände mig ej i vanlig
bemärkelse rusig. Hennes man och Filippus hade gjort en
resa till en annan stad och skulle ej komma hem den
dagen. Jag spelade på en gammal fiol, under det
Leonora satt tyst och stilla och bara såg på mig.
Jag talade icke mycket med henne, jag ämnade strax
gå min väg, jag kände mig osäker och nästan rädd
för något, trots vinet, men jag visste ej vad det
berodde på. När jag skulle taga farväl, märkte jag ett
par stora tårar i hennes ögon och hon tryckte min
hand alltför hårt och jag svarade med att hålla den
alltför länge. Hon lutade sitt huvud mot min skuldra
och vi stodo länge så, jag tänkte på intet, jag kände
mig bedövad som av morfin. Ocli hur det kom sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
