Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
på Gud! Då grät mannen av glädje. Han tyckte att
han såg en dörr i en bergvägg, och han släpade
gossen med sig dit in. Där var en stor källare vars valv
var gammalt och vittrat och fullt av Sankte Pers
nycklar och mörkröda violer och hallon. Och där
var två stenbäddar i rummet, och han lade ned det
trötta barnet på en av dem och lade sig själv på den
andra och de dogo där och kallnade och stodo upp
ifrån sina egna kroppar och sågo på dem. — Nu
skola vi ej åldras mer, sade han. Och de gingo ut för
att tala med blommorna.
Men ingen av allt folket i Midsommarlandet kände
dem mer. De talade till slån och törne, men de hörde
dem ej. Olvonbusken nickade för sig själv i
drömmar, han visste ej av dem. Try och benved skrattade
ej mer åt dem i den glädjeströmmande solen, och de
kunde ej känna deras doft. Ingen ville kännas vid
dem mer — livet var dem främmande. Då grät
gossen och sade: jag vill bort från Midsommarlandet!
Mannen vaknade. Gud ske lov att det bara var
en dröm! Mitt emot honom satt barnet och
speglade sig i källan. — Han måste till livet — sade han.
Nu förstår jag! Det vore värre än döden att alltid
vara barn! Låt oss nu gå och uppsöka
Midsommar-landet, sade han till barnet. — Ja, far, och nu är jag
ej trött mer. Låt oss skynda! Och så kommo de in i
skogen han drömt om, och där var ändå många tusen
flera blommor än dem han drömt om, och de allra
silverklaraste bäckar brusade och solljuset kom som
ett guldregn mellan träden. Den avlägsna vinden
gick fram på bergens kammar runt dalen och blåste
som i lur för dem, och all skogen skrattade och alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
