Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSONING
I
Ämbetsmannen Willen steg upp i en täckt bil på
Järntorget och sade sin adress åt körmannen. Han
var en långväxt man på fyrtio år med ett något
härjat och en smula lastbart ansikte som en gång varit
vackert och intressant i kvinnornas ögon men som
nu, tyvärr, börjat fetma en smula, så att han när han
nu tittade sig i fickspegeln verkligen fann att
hustrun haft rätt när hon äcklat honom för hans två
hakor. Elsa hade alltid beundrat en viss lagom
magerhet. Han stoppade ner spegeln i västfickan och
log litet besynnerligt — han hade en sak att tänka
på och det var just därför han tagit bilen för att
vara i fred. Elsa var tolv år yngre än han, det var
kanske farligt, eller om det inte var så kunde det
bli. Han höll väl på att bli en gammal man, och det
var inte så värst uppbyggligt, visserligen var han en
smula, ja inte bara en smula utan till hela sin
läggning filosof, fast han ramlat in i verken, Gud i
himmelen vet varför, i alla fall var det ruskigt att bli
gammal och ha en ung hustru som var vacker och
som började finna honom för fet. Hon kanske inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
