Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
vis åtminstone. Han begärde ju henne så sällan . . .
han trodde att han gladde henne med sin
återhållsamhet. Men kanske? Ändå. Erotikens apparat var
svår att sköta och ömtålig. Älskade han Elsa? Hm,
han höll av henne, utan henne skulle säkert hans
hem och med detta hans hårt tillkämpade frid och
hela hans liv brytas sönder. Hus och hemfrid
framför allt — framför allt. Ja, han skulle sluta med
Clementine.
Han steg ur hissen med sin portfölj under armen
och blev plötsligt oförklarligt nervös där han stod
framför tamburdörren med nyckeln i hand. Han
hörde sin hustrus röst — och en manlig stämma, nå
det betydde ingenting, men han satte det genast i
förbindelse med det han tänkt på, och bara tanken
på vad dessa röster — under helt andra
omständigheter — kunnat betyda gjorde honom osäker på
handen och förskräckt, och just som han satte nyckeln i
låset uppfångade han sin hustrus ord:
— Du kunde ha ringt förut eller väntat till fredag,
det är inte säkert att han inte kommer. . .
Herr Willen steg ofrivilligt ett steg baklänges och
vände sitt ansikte mot hissburen som om denna varit
en hans kamrat i olyckan. Hans ansikte förvreds av
en häftig smärta, men uttrycket var ändå idiotiskt
frågande. Och så smög han sig närmare dörren och
hörde en mansröst:
— Älskade, du vet hur jag tillber dig . . .
Willen darrade en smula, han bemannade sig,
strök mustaschen i ordning och beredde sig att gå
in. Han ville se karlen, jaha, han ville åtminstone
se hur han såg ut. Men hans hand förlamades då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
