Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
fredlig ut, men var kvick och vig. På mindre än en
timme hade han prövat sina krafter på alla
kamraterna utom Torsten och plockat dem i dikena, men
på ett visst lustigt och godmodigt sätt, i känslan av
sin absoluta överlägsenhet. Nu voro de alla träckiga
och nersmetade och en hade skrapat sig på hakan, men
ingen opponerade sig. Det var en tyst och allmän
mening att långa Mats var kungen i vandringslaget, och
man gjorde bara då och då en liten opposition för att
undersöka om han bibehöll denna sin ställning. Men
Klas såg lömsk och lurande ut, fast han teg och gned
sin skrapade kind. Han tänkte alltid på hämnd, men
orkade aldrig utföra någon plan. Men det såg ut som
om han menat: en får se längre fram!
Långa Mats förvånade hela laget när han
slutligen, helt nära kyrkbyn, tog fram en salongspistol ur
byxfickan och siktade på än den ena, än den andra
med orden: Nu-n-n-n-nu-u ä-ä dä bä- bä- bä-st
hå-håller er ty-ty-ty-ty-sssta, erra fi-fi-finn-satar! Men
han sköt inte, han bara grinade som en varg och
stoppade ner reliken igen. Hans anseende var med detta
nästan ofattbart i stigande. Med knytnävarna
nerkörda i byxfickorna tog han ut långa och säkra steg
så att galoscherna — de enda galoscherna i laget —
tjaskade mot gruset, och just som truppen
marscherade över bron vid prästgården sjöng han med
överlägsen bravur:
Tänk när som gräset började gro på marken,
steg Noak ur den ham ti di ralla arken,
och fastän Herran icke det tillstadde,
söp han sej ham ti di ralla ralla full
och visade ham ti di ralla allt han hadde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
