Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
att ha om handen. Katekesen lämnades tillbaka till
ägaren, medan däremot Mats med en högtidlig
rätt-skiparemin slungade kulan långt in i snåren.
Hela denna händelse hade ett märkvärdigt
lugnande inflytande på gruppen för ögonblicket. Klas’ röck
var i ett sådant skick att det var betänksamt att
släppa honom hem till sin mamma, men han tillät
ingen att försöka hjälpa honom på något sätt. Han
gick hela vägen hem ett stycke efter de andra, än
snyftande, än mumlande för sig själv.
Torstens bitna finger var omlindat med en näsduk
och han ämnade ej göra något väsen av saken. Alla
voro överens om att det värsta var om man inte
fick sköta sådant här själv utan ens föräldrar också
skulle lägga sig i det, så att stor enighet uppnåddes
under återstående delen av vägen. Och Mats sjöng
en visa, varav Torsten lärde sig denna vers :
När Petter bärgat lindorna och skurit allt sitt korn,
då spelade han på munspel,
då spelade han på horn.
Och uppå flickans kammare han sen så mycket gick,
att uti helgamässan en liten son hon fick.
VII
Pingst, hänryckningens tid, var inne och från alla
håll av socknen rucklade bondskjutsarna i väg fram
mot kyrkan med far och mor och familjens läsbarn.
Torsten gick ensam hela vägen, Far och mor voro
litet krassliga och tyckte att yngste sonen nu var
så stor och fullväxt att det var onödigt kosta på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
