Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
hade nu gått om intet för den där eländiga
pepparkakans skull, sade han.
När allt var över stod man i grupper ute i
kyrkbacken och pratade. Man kände inte ändå riktigt igen
sig, man var så svart och fint klädd och kragarna
stramade och bände kring de svettiga halsarna.
Torstens hade krånglat till sig och lossnat i nacken så
att han velat riva den av sig om han vågat, och
medan han stod för sig själv och jämkade på den
kom Klas förbi. Han var ännu inte riktigt försonad
med de övriga sedan det sista nappataget med
blykulan, och när han såg Torsten för sig själv gick han
dit och sade halvhögt:
— Har du celluidkrage ?
Torsten bet ihop tänderna och blev svart i ansiktet.
Han nästan kände gråt sticka i halsen. Och han
måste svara något på denna skymf, och när den
rödögde i detsamma gick förbi tog han honom under
armen och berättade. Den rödögde funderade och
morrade och sneglade på Klas, som gått undan och
satt sig på en soffa. Om några minuter smög den
lille förbrytaren sig bakom soffan, medan Torsten
bävande undrade vad som nu skulle ske. Alla
papporna och mammorna voro ju här!–Men Klas
hade en ovanligt hög, svart filthatt som stod upp
från hans linhåriga huvud som en skorsten, och med
ett raskt handgrepp hade den rödögde dragit ner den
ända till axlarna på Klas, så att han ingenting kunde
se. Den lille boven tittade snabbt omkring sig: ingen
tycktes titta hit just nu — och så gav han honom
ett knytnävsslag för ena örat så att han jämrande
vred ihop sig på soffan. Den trånga, nerdragna hat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
