- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
125

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125

i stället skriva denna dagbok. Det är samma svaghet,
och jag blyges. Men låt mig åtminstone få blygas ut
nu, så nära, nära den sista dörren ut i det tomma.
Tagen mig som jag är, jag har icke hunnit bliva en
vis i detta liv, jag kan bara visa er bilden av en
stackars rädd människa som mottagit sin dödsdom
med ett spelat lugn och vars högmod kämpar med
fruktan. Och jag skall söka säga sanningen, trots det
högmod som jämt vill vrida pennan ur min hand. —

Den sjunde augusti.

Det finnes ingen spegel i detta rum, och ofta
undrar jag hur jag nu ser ut. Nog har jag väl
kämpat så mycket med mig själv och övervunnit så
mycken oro, att mitt ansikte bör ha en smula frid ?
Jag kanske redan liknar en gubbe, det är måhända
ingen sommar i mina ögon mer, och jag är dock bara
trettiotre. Syster Marta svarar alltid undvikande då
jag vill ha en spegel, hon säger att det icke finnes
någon handspegel. . . Liksom hon inte skulle ha en
sådan i sitt rum! Ser jag då så avskyvärd ut? Ibland
försöker jag att av systers ansikte utforska hur mitt
eget ser ut och ibland tror jag att det måste vara
fyllt av fasa. Jag tycker mig läsa skräck i hennes
ögon — men det kan vara därför att hon själv är en
varmt troende och ser på mitt, den gudlöses slut, med
ångest i hjärtat. Hon har läst bergspredikan för mig,
men jag blev icke glad åt den. Det är möjligt att jag
hör till de i anden fattiga, men jag tror icke på
himmelriket i ett kommande liv, och härnere är ju inget
sådant. Ingen har kunnat trösta mig i min ensamhet
och bedrövelse; jag har aldrig varit saktmodig och
jag varken ville eller fick besitta någon jord. Jag vet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free