Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
satt upp skrivelser. Jag har också blivit påmind om
att en ungdomsvän till mig lider nöd och så har jag
genom min hustru satt mig i förbindelse med en rik
man för hans räkning. Den rike mannen, som är min
så kallade vän, vågar ej neka en döende, om jag vore
frisk skulle han icke ha lyssnat. Så ockrar jag på
själva döden, drar nytta av honom som en
procen-tare. O, jag har mycket mera att göra, men . . .
21 augusti.
Omsorgen om dem jag älskar tröttar så ut mig att
jag alltid somnar när jag ansträngt mina yttersta
krafter för att göra något. Jag vet att jag icke
räknar på lön, jag tror jag börjar förstå Gita. Men jag
har icke tid att skriva mer om detta, jag måste
samtala med min hustru om en del av boets försäljning.
Och varje gång jag ansträngt mig så att
jag-knappt kan tala mer, mumlar jag ut till mörkret: Du
kan komma nu när du vill, du ser väl att jag
väntar. . .
23 augusti.
Kommer du ej snart och befriar mig, gamle Död?
Jag kan ej mer. Jag har fallit för frestelsen att se
i spegeln, och jag såg bilden av en febril, flåsande
människa med en beslöjad fasa målad i ansiktet. Och
hans ögon tycktes säga: skynda dig, skynda dig, gå
på tills du slocknar — det är det enda sättet, för en
feg — för en feg–-
Spegeln har tagit ifrån mig min nya
räddnings-planka. Förbannelse över spegeln!
24 augusti, midnatt.
Jag skall övervinna allt detta, jag skall tömma den
lilla flaskan som jag länge haft gömd i kuddarna.
9 — Dan Andersson TT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
