Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
och bedragna älskande. Saken kan tänkas så här:
modern har pengar, är girig. Hon har legat sjuk
många år, blivit sonen en börda. Ond och
misstänksam iakttar hon skadeglatt sonens besvikelse över att
hon ej dör. Sonen väckes ofta mitt i nätterna av
hennes rop. Han blir ondsint, utvakad och otålig. Jag
kan mycket väl steg för steg följa utvecklingen av
hans brottsliga plan, jag kan se på vilket sätt den
mognar — men det gör detsamma. Huvudsaken är
att han en natt lägger handen över hennes strupe,
hon rosslar till och är slut. Under många långa år
bär han på detta — tills han en kväll sitter här och
framställer den enkla frågan: kan Gud förlåta detta
brott fast jag inte går i häkte och avtjänar mitt
straff ? Vad skulle du svara ?
Gördelson hade gått upp och strövade fram och
åter på golvet med en min som om han trott att jag
framställt frågan för att disputera.
— Jag skulle på alla sätt pröva om hans ånger
vore uppriktig. Funne jag att så vore, skulle jag be
honom att allvarligt i bön pröva sig inför Gud
huruvida han ej borde påtaga sig sitt timliga straff för
att — för att kunna dö lugnt.
— Jag nästan väntade mig detta. Du skulle
således göra den vanliga undanflykten och skjuta
frågans besvarande över på den frågande själv. Har du
då ingen åsikt om det rätta svaret, så att du skulle
kunna avge det med detsamma? Ty detta, som du
beder honom göra, har han väl redan gjort. Att leva
ensam i skogarna, föraktad och misstänkt av alla,
ensam med ett ständigt gnagande bekymmer och ont
samvete i trettio, fyrtio år, sliten mellan tanken på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
