Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
grannarna i byn. Men alldeles när den legitimerade
medicinmannen gick ut, fick han se en groda, som
satt upp- och nedvänd och kravlade på fönsterposten,
upphängd med ett snöre kring ena bakbenet. Han skar
ned den och gav gubben ett ovett. Grodan hade hängt
där tre dygn och var nästan död, sade han, så det
betydde ingenting om den fått slita litet till, han skulle
skämma stål med den. Men han fattade ett dödligt
hat till doktorn från den stunden.
En dag låg han på sitt yttersta och hade förlorat
talförmågan och doktorn var ditskickad av släktingar
och vänner, samme doktor, som skurit ned den hängda
grodan. Gubben vägrade att ta in medicin och knep
ihop munnen, vilken emellertid bändes upp. Man
hällde ner en matsked av någon vätska i halsen på
gubben. Ett ögonblick trodde man att han sväljde, då
plötsligt flammade ögonen av underjordisk eld, han
vred på huvudet, spände nacken som i kramp och bara
borrade blicken i doktorn, och med ett fräsande
"prrrrrrrp" sprutade han medicinen rätt i ansiktet på
denne. Men då doktorn gick från bädden för att torka
sig i ansiktet med näsduken, märkte gubben att han
haltade — han hade lidit av ischias på sista tiden. Då
lystes den döendes ansikte upp som av en nedgående
sol, och han återfick talförmågan. Han nästan satte
sig i sängen, skakade i hela kroppen och viskade hest:
— Ho groa gör jan! Groa gör jan! (Grodan
hämnas!)
Och med triumf i sitt skrumpna åttioåriga hjärta
föll han ner på sin trasbädd och dog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
