- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
155

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155

länade en profetlik glans åt det rynkiga, infallna och
glest, skäggiga ansiktet. Sedan var där beskrivning på
hela kungahuset, han läste om hertigar utav alla
Sveriges landskap och nästan bävade i sitt hjärta.
Han tyckte att de här personerna var alldeles som
ett slags änglar, han försökte föreställa sig hur de
levde sitt dagliga liv, hur de åto och drucko — men
si det var platt omöjligt. Nog för att han begrep att
dom måtte ha pigor och drängar och folk som kokade
och bar in maten, men om de verkligen satt alldeles
som Abraham och slevade i sig själva med sked, det
var allt osäkert. Och för resten — de kanske inte åt
sådan mat som man använde sked till? Kanske dom
bara åt fågel och drack dricka? Abraham hade ofta
ätit fågel — inte kunde det vara möjligt att han ätit
samma slags mat som kungen ?

I alla fall tyckte han bäst om kungen. Han tänkte
på honom natt och dag, det var som om han tagit
honom till avgud. Kungen — han var högst i landet
— det var han som gav ut lagar och påbud om allting.
Ända hitut i skogen på Kvarnberget sträckte sig hans
makt. Det var han som förbjöd att man fick gillra
fågel och skjuta älg på olovlig tid. Det var han som
bestämde om hur länge sådana som stal skulle sitta på
häkte och vilka som skulle släppas ut. Domarn hade
sina förhållningsorder från kungen, det var kungen
som skickade prästen till församlingen, som gav löfte
att få odla på kronans skog, som bestämde om man
fick gifta sig före tjuguett år och som lät halshugga
sådana personer som fått detta till en varnagel. Tänk
vad kungen var viktig!

Han såg så snäll ut på porträttet, det var en mild

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free