- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
161

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

161

lade var sin krona för att han i alla fall skulle sjunga
litet och så förklara något ur Plotinos. Högfärdig
och förkrossad pä en gång, satt han framme vid
bordet och tummade sin bok. Han förklarade att när
man inte hade en massa åhörare som lyssnade spänt
framför en, så kom man inte i stämning, och nästan
förtvivlad sköt han undan de två kronorna vi lagt på
bordet och satt och tjurade. Emellertid begrepo vi
att han sårats mycket djupt, och vi smögo oss bort.
Men de två kronorna tog han med sig när han gick.

Emellertid var det om den sista gången jag
träffade honom jag nu skulle berätta.

Det var en blåsig aprildag med smältande snö på
vägarna, som han tröttnade och gav upp. Febern
brann i hans illa medfarna kropp och stoltheten i hans
själ — han ville ej vara någon till last när han dog
— och han ville ej begravas på fattigvården. Han
bars in i en gruvbarack vid Noreberg och lades på en
lave med en sliten filt över sig. Och han hade sin
kortlek, sin psalmbok och sin filosof under huvudet.
Nu låg han och besinnade att han skulle dö — men
han ville bli begraven som folk. Gruvarbetarna, som
kände honom och hans visor, tyckte synd om honom
och ville sätta i gång en insamling, men han vägrade
att gå med på saken. I två dygn låg han nästan
medvetslös, men på den tredje dagen vaknade han till och
satte sig upp. Hans ögon glimmade, hans gråa hår
var vått av feberns svett, men han lyssnade intensivt
inåt nästa rum av baracken. Avlöningen hade
kommit, kortspelet var i full gång! Han lade sig igen och
grubblade — han ägde inte ett öre. Men han närde
en besynnerlig plan.

11 — Dan Andas-son IV

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free