Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Han gick bort och öppnade ett fönster och andades
ut. Så förbi hade han aldrig känt sig förr. Men det
borde gå över. Med pannan våt av kallsvett gick han
bort och satte sig på sin plats. Han kände någonting
varmt mot handen, som han höll stödd mot hakan,
och han tog ett tag med näsduken om munnen. Det
kom blod på den, han hade hostat tills det kom blod!
Jaså — tänkte han. Det är väl något litet blodkärl i
svalget, som sprungit. Och han fortsatte att tala med
barnen.
Han höll ut till eftermiddagen, men före
kvällsandakten vid orgeln höll han ett litet tal till barnen.
De äldre av dem sågo rädda ut, de hade aldrig sett
honom så underlig förr. Ögonen liksom lågade och
han log så milt, men ändå darrade rösten. Med
händerna stödda mot orgeln såg han på dem som en far
vilken tar farväl av de sina.
— I morgon, sade han långsamt, får ni hemlov
allesammans. Och i övermorgon, tror jag, också, och
ni får bli hemma till dess ni får höra vidare, för jag
har visst förkylt mig och är litet klen — och —
— Ni vet väl att jag inte är så högt lärd som de
andra lärarna, jag är bara en byskolmästare — och
därför har jag tyckt om att ni alltid kallat mig
skolmästarn, det låter så hjärtligt. Jag var en stackare,
kanske, men jag ville er väl, och om jag nu skulle
bli sjuk och vi inte skulle träffas mer så vill jag ge
er ett tänkespråk. Tag fram edra skrivböcker och
pennor — nu —
Han stod tyst och väntade medan det rasslade och
skramlade i bänkarna. Så många gånger han hört
detta ljud! Var det inte som om han älskade det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
