- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
189

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

189

Det var fasligt vad det var ont om torrt ris!
Famlande strök han sig fram under träden och sökte
efter torrgrenar. Till slut fick han ihop några nävar
stickor och lade dem yrkesmässigt mot en gammal
t j är ig torrvedsstubbe och strök eld. Det lyckades och
inom tio minuter hade han en brasa. Då kravlade
han sig ut på vägen igen för att förvissa sig om att
den var i närheten. Han gick stampande och
trampade med fötterna, men det var lika mjukt och löst
överallt i snön, han hade tappat bort vägen. Men
stor sak, han skulle hitta hem bara han vilat sig.

Mödosamt, skälvande bröt han granris att sitta på
och satte sig att se in i stubben som brann med
väldiga, fräsande lågor och stora, vältrande moln av
rök. En sådan stubbe brinner inte ut på mindre än
en hel natt, så för den saken kunde han vara lugn.

Han kände sig hungrig men var för trött att tänka
på fläskstekningen, han måste vila sig först, och han
lutade sig mot roten av en kull fallen gran och såg
drömmande in i de blodröda lågorna kring
torrveds-stubben. Det var underligt att det kunde snöa så hårt
fast det var så kallt — och underligast av allt var
fry sköld och häftig storm på en gång, tyckte han.
Stora moln av snö dansade fräsande in i elden utan
förmåga att släcka, det var som om själva isen och
snön brann i den giriga, envisa elden.

Det var skönt att ha en eld och att ha ett
"rot-stälp" bakom ryggen, som i alla fall frös. Anders
förde famlande händerna till skinnmössan och drog
den nästan över nacken och näsroten. Han kurade
ihop sig och gjorde sig så liten som möjligt, och såg
bara in i elden och förundrade sig över stormens dån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free