Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
gick i salig ro, tills Daniel blev utkörd ur skolhuset,
och då flyttade han upp till Bom och sov några
timmar varje natt på det alltid skurade och snygga
golvet i hans stuga. Folket väsnades över dem, men
abborrarna i Gettjärn och Hakalam plaskade
gladeligen kring de båda lättingarnas krokar. Det stektes
och åts och dracks och berättades historier i all
oändlighet uppe hos Bom, och kom det någon kund som
ville ha för tre öre snus, var det med nöd Bom
kunde förmås att knalla ut till handelsboden. Tidigt
varje morgon tågade de bägge ut i skogarna, och
Daniel klättrade i bergen och gillrade fågel, medan
gamle Born sov middag i skuggan av alarna på någon
skogbeväxt kolbotten. Men roligast var det när det
var solhett och blåste lagom hårt. Då var det fart i
abborrarna, och då sjöng gubben Bom sin lustiga
visa, som varken han eller Daniel kunde början eller
slut på:
’T Kina går kineserna
me långa bamburör
och letar mask i backarna
och steker dom i smör.
Och kejsar Ke-li-mo-li-a
har papperstofflor han,
å hatt av röda pabu-gräs —
å, Gud, va’ den är grann!
Hans fläta blänker ormskinnsblank,
hans hjässa lyser vit —
till frukost äter han en larv,
till middag en moskit."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
