Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN LIVSKONSTNÄR
Jägmästare Fors berättade mig följande:
Varför det blivit omöjligt för Lars Erik Dahlman
att leva som andra och bland andra människor, vet
jag icke; när jag började känna honom var han
redan en gubbe med långt, men ännu mörkt skägg.
Hans ansikte var på en gång motbjudande och
tilldragande, på en gån g profetens och den ej alltför
intelligenta, men alltid rentvättade vagabondens.
Han var luffare, men tiggde aldrig, han lagade
symaskiner i stugorna på landsbygden, bar sina
verktyg i en liten obetydlig väska av skinn och sin bibel
och Henrik Schartaus predikningar jämte en liten
kyrkohistoria i en mycket större väska, varjämte han
alltid hade en väldig ränsel, fullproppad med jag
vet icke vad, fastsnörd på ryggen. Han var icke
trasig, men dåligt och lumpigt klädd, ibland skrikande
löjligt. Hans stora lyte var att han alltid ville
predika och tala om Gud och alltid föreföll så
fullproppad med andlighet att folk avskydde honom,
fastän de på samma gång förundrade sig över att
han aldrig tiggde och aldrig tog emot ens en kopp
mjölk utan att betala den, försåvitt han hade pengar,
och hade han det ej, så skrev han upp den lilla skul-
14 — Dan Andersson IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
