Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
tog ett steg tillbaka, seende ned i marken. Plötsligt
började gubben snyfta och det tålde han inte, han
drog sig ännu längre tillbaka.
— Se så, se så, mumlade han, far ska väl
behärska sej ändå!
Gubben torkade sig sakta med tröjärmen,
bemannade sig och sade lugnt:
— Si det går om så många år att bli van, så. . .
Karl Magnus skyndade sig in i stugan,
obehagligt upprörd. Han hade redan beslutat att betala en
viss summa för fadern på försörjningsinrättningen,
så att han finge komma alldeles ur vägen nu, när
gården skulle byggas om, det gamla stallet rivas och
allting förändras.
Dagen förflöt lugnt och Karl Magnus gick ute i
trädgården och på åkrarna, tittade på allt som skulle
tas itu med, följd av sina bägge ivrigt pratande
syskon. Inte heller den blinde kunde hålla sig stilla,
han ville försöka lyssna ut deras anmärkningar om
den jord han en gång röjt och så många gånger
plöjt. Famlande med sin långa käpp som ett
känselspröt i luften och framför sig på tuvorna sökte han
följa efter gruppen på ett visst tillbörligt avstånd,
men han kunde ej röra sig nog fort, han kom alltid
för sent för att uppfatta något av vad de sade. Så
fort han kommit dem nära flyttade de sig längre
bort.
Det blev litet högtidligare middag än vanligt med
en snövit vaxduk bredd över köksbordet. Den gamle
åt vid ett mindre bord i närheten av spiseln, han
kunde ju inte äta så snyggt, han kunde ha
fördärvat aptiten för gästen — sonen, och så var det ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
