Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
att hon vill göra mig den ynnesten att låta mig taga
avsked av mitt barn, och jag slår avvärjande och
otåligt med handen. Ett helt års tid har jag
oavlåtligen övat mig i att förakta livet. Jag har så
småningom slitit banden med det, som de friska kalla
verklighet, och för intet i världen är jag så rädd som för
återknytningen. Och nu kommer denna livsvarma,
blodfulla och för döden oförstående kvinna, som
jag icke mer älskar eller känner, och vill släpa in hit
i min stillsamma dödscell det starkaste av alla band
med livet. Nej, för satan — är det nu så att jag skall
dö, så skall jag dö i frid! Kvinna, vad menar du!
— Ska du visa mig hur lik mig hon är? Ska du
visa en döende blomstrande kinder och gryende
erotik? Har jag inte nog av detta förut? Varför skall
du släpa det spirande mänskliga lustlivet inför
skelettet. Ge mig ingen livets frukt att slicka på i
dödsminuten! —
Då, just när jag väste fram detta, vansinnig av
smärta och ofrid, då slogs dörren upp och min dotter
— min dotter kom instörtande i rummet. Jag reste
mig till hälften upp, jag slog vildsint och
feberrasande med händerna, tills jag hann att fatta och
se ett par stora, tårfyllda blå ögon och ett par
våldsamt darrande läppar och hörde, som om jag hört ett
fjärran eko från en bättre värld:
— Far — far! Min egen far!
Och så störtade hon i mina armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
