Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILLESHÄDANFÄRD
Forstmästare Ask berättade mig följande en kväll.
Eftersom jag höll på att svälta ihjäl en av dessa
strålande varma vårdagar året nittonhundratvå tog
jag mod till mig och uppsökte flottningschefen
Björnström och frågade honom om han hade någon
användning för mina krafter. Han tittade på mig
från topp till tå och antagligen ansåg han mig
ohjälpligt kraftlös, särskilt missbelåten var han med mina
händer, som voro veka och vita efter mer än tre års
bortovaro från grövre arbete. Men efterson hans
far hade varit min fars bäste vän en gång i världen,
ansåg han det väl ohövligt att säga nej, och så
antogs jag till timmerflottare. I vårdagens aftonglöd
följde han mig till Vaimalaviken och vi rodde i en
ny tjärad, doftande båt ut till ett timmerband på
femtiotusen stockar, som låg inlänsat och skvalpade
svagt. Hela massan skulle ned till Blyvika ångsåg,
och manskapet, som annars bodde i ett skjul på en
väldig flotte bakom sista dubbelbommen, hade
per-mitterats. Björnström och jag sovo ensamma
ombord på flotten den första natten, kokade kaffe inne
i skjulet och pratade om barndomsminnen.
Björnström drack starkt kaffe hela natten och narrade mig
att göra detsamma, och som våra kojer voro be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
