Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
själv ut ungarna, snöt sig i diskförklädet och försvann
utåt sina regioner. Magister Gustavsson gick bort och
reglade dörren, varpå han med triumferande min slog
sig ned i skrivstolen, tog papper och penna och
började utarbeta en föreläsning. Överst på papperet skrev
han med huvudet på sned som en talgoxe och
drömmande ögon: EXCELSIOR-FÖRBUNDETS
KURSSERIE NUMMER 108. Som underrubrik
satte han dit ordet "Livet" och skrev sedan med
mindre stil följande:
1. Vad är livet? Plasmat. Cellen. Tvåcelliga.
Flercelliga. Förklaring till den första klyvningen.
Ett fruktansvärt oväsen utanför dörren kom honom
att hoppa till i stolen. Den äldsta ungen bearbetade
dörren med en trähäst, de övriga sparkade och längst
borta bakom allt detta ljöd regelbundna, stegrande
spädbarnsskrik som ilskna trumpetstötar.
— Papa — Pabba!! Vi ska iiin! lin — pabbaaa!
Iiiiiiiii! Bang! Dunk! Dask! Iiiiii. Det slamrade i
lås-vredet, slagen mot dörren haglade, och nu började
den femårige Johannes stormtjuta. Axel hade träffat
honom i nacken med trähästen. Spädbarnsskriket
ökade. Felixinas röst hördes som en bräkning, när
hon sjöng och vyssjade.
Magister Gustavsson reste sig med rodnande
anlete, varpå han gick bort till dörren, satte händerna
som en lur för munnen, lutade sig mot dörrlåset och
sade med en röst som liknade en dämpad basun:
— Var snälla barn och var tysta! Och med
munnen alldeles i nyckelhålet tillade han viskande:
— Pappa ska arrrbeta. Med nästan vingade steg
var han åter vid skrivbordet där han fortsatte sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
