Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
i en liten kanot och paddla över till Island of the
Devils, där han nyss lyckligen hängt upp tre råbockar
i en ek, men han hann bara sätta ena foten i båten,
när en stålmantlad kom och kysste hans röda och
skalliga huvud bakom ett av hans stora öron. Han föll
i kanoten, och Hedström, som stod och såg på, sade
att han liknade en gris.
Well, vi kom fram till Freds nybygge klockan sex
och det syntes inte till någon drucken indian där, och
ingen annan heller, för resten. Vi sköt ett skott, men
ingen tittade ut, vi knackade på den bommade dörren,
men ingen svarade. Hedström trodde då att Fred
redan mördats, fast han hade inget skäl att tro det.
Jag, som alltid skämtade vid kritiska tillfällen, för
att inbilla de andra att jag var kallblodig, sade att
han möjligen gått och hängt sig av fruktan att bli
skjuten. Hedström svor och hoppade upp på
väggstocken under fönstret och tittade in.
— Han sover fyllan av sej eller också är han död,
sade han lugnt. Sedan bröt vi loss fönstret och
kröp in.
Fred sov verkligen, men inte i sängen utan på
golvet, med rocken om huvudet. Vi väckte honom, varvid
han en stund stirrade på oss som om han övervägt
fördelen av att begagna täljkniven, som låg helt nära
hans armbåge, varpå han beslöt sig för att i stället
gäspa. Hans skäggiga blonda ansikte var något blekt
och urlakat.
Vi sade honom att Röda Suggan var på krigsstigen
och ville ta hans skalp, varåt han fnyste föraktfullt
och tankspritt.
När vi ingående berättat alla nyheterna för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
