- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
273

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

273

betalade, han menade avverkarna, förstås. Sen talade
han om att han hällt en viss läkedomssaft i soppan,
så chefen skulle bli bra snart. När han kom ifrån stån
hade han ingen doktor med sej, men en kagge öl, å
det vart aldrig mer tal på saken. Så nog är Petterson
en–-

— Men vad hade han att göra med ditt frieri ?

— Tyst, kid, det var han som satte i mej att gå
dit. Han sa, du är en åsna om du går här å längtar,
sa han, när det finns så mycket fruntimmer i
närheten. Var då, sa jag. Vid Rice Lake, sa han.
Indianerna, sa jag, dom törs inte jag på. Jag ska följa med
dej, sa han, å så gick vi, bra fulla va vi när vi kom
dit, å han visade mej en koja, som såg ut som om den
växt opp av sig själv i dyngan, som en sorts svamp,
å bredvid flera stycken, å alla såg lika illa ut. Tycker
du, sa jag, det sa jag verkligen, tycker du, att det
där är ett ställe för mister Fred Nelson från Duluth
att lägga sig till i? Tycker du, sa jag, att en kan tänka
på kärlek så som här sir ut ?

— Skräp, sa han, du ska si, dom har riktigt snyggt
när du kommer in, å han visade mäj den allra
eländigaste å ruttnaste å svartaste kojan, en hälften
jord-å hälften tältkula, som ni vet, å sa, att där bodde den
sköna Helena, sa han, den skojarn, som var döpt å
hade gått för prästen å allting, men som inte ännu
har någon friare.

Hur ska jag säja, sa jag, när jag kommer in, för
jag kan ju inte deras språk. Å då sa han att jag skulle
säja nånting som lät ungefär som så här: chi-nok-wa
vo-ta-ta, å sen skulle jag ta å dra i väg genast med
den där Helena.

18 — Dan Andersson IV

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free