- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
279

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

279

drogs med i detta liv. Nu anförtrodde han mig även
alla detaljer vid den första upplevelsen, och med stolt
uppsyn tillade han att det var i en helt vanlig fälada
det hände.

— Vid såna tillfällen fäster en sej inte så mycket
vid att det inte är så rasande fina tapeter på väggarna,
sade han och kastade alla våra potatisar i glöden. Du,
som är ung, fortsatte han, du kan ha mycke att lära
av min erfarenhet.

Han talade också om hur många kvinnor han blivit
bedragen av, men det gjorde ingenting, sade han, och
dom fick alla sin lön, sitt straff för falskhet, och efter
vad jag kunde förstå menade han, att straffet bestått
i att de inte fått gifta sig med honom.

När vi ätit, sovo vi, eller snarare försökte sova,
ty vi hade sjuhundranittio miljoner myggor att slåss
med. Fred låg och dillade om Värmland, där han
välfödd. Han hade varit här i tjugu år nu, kom hit när
ha.n var tjugu, och har upplevat mer än han orkade
minna sig på. När mörkret blev tätare och vi släckt
elden slutade myggen att bitas så mycket, varför vi
hade det trevligt, och jag hade kanske sovit en timme,
när han väckte mig.

— Inte språka — tysta som råttor! viskade han.
Här har du kallt te, så blir du vaken.

Sömndrucken såg jag honom stå på knä, tändande
lyktorna. Jag drack mitt te, som smakade illa, och
spände remmen om huvudet. Den ena lyktan måste
vara sluten, annars kunde den lysa upp kring
kamraten. Eftersom Fred skulle gå före, hade han sin lykta
öppen, så att den kastade en liten skarp ljusfläck
framför honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free