Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Harry Hèward, som var den skämtsammaste i
laget, tänkte sig att Base Ball stoppat in Franks kropp
i en ihålig fura. Där får han stå i många hundra år,
innan trädet multnat sönder, så att han kan ramla ut.
Envar hade sin mening, men alla visste vi att Frank
blivit mördad.
Odi vintern gick och en sommar också.
Hösten därpå, en kall och mörk och stormig dag,
irampade jag och en irländare som vi brukade kalla
Johannes dit upp för att ligga i den tomma campen
över natten. Johannes skulle spika upp ett anslag på
en tall mitt inne i skogen, fem svenska mil från
människoboningar, ty han var den ende som visste bestämt
var det skulle sitta. Anslaget lydde, att om inte en viss
Jimson inom en viss tid visade att han brukade och
använde den jord varpå trädet med anslaget stod,
skulle etthundra tjugu acres odlingsbar jord återfalla
till regeringen, Jimson för alltid gå förlustig
densamma och någon annan ha rätt att "jumpa" hans
homestead.
Varken Johannes eller jag hade den ringaste aning
om vem Jimson var eller var han var eller om han
brydde sig om att komma och läsa på anslaget, men
vi spikade upp det och det tog sig mycket bra ut där
mitt i skogen. När vi sett och beundrat dess verkan,
sågo vi oss om efter Jimsons blockhus, men det hade
aldrig funnits något, åtminstone kunde vi ej hitta det,
och eftersom vi hade Gramlins loggcamp intill, gick
vi dit för att leta efter Stammering Frank.
Johannes var en tystlåten, hetsint, misstänksam,
stark, trofast och pålitlig kamrat, som slog till både
när det behövdes och när det var överflödigt. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
