Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
Johannes låg och stirrade ut i mörkret, där
skuggor av rök och små gnistor dansade in och gömde
sig. Stundom hörde vi ett skott långt borta, någon
som jagade med lykta i träsken uppåt Saskatchewan,
och då undrade jag vem det var, om han var ensam i
den vilda svarta natten, om han inte var rädd.
Kanske det var någon som mördades där ?
Det blandade alltsammans ihop sig när jag
halvsovande glömde var jag var. Frank stal mina stövlar,
Base Ball jagade med lykta och Johannes tog sin
piivi för att mörda allihop. Sedan kom konduktören
och ville ha femti cent för att inte mörda mig, men
jag sköt honom och sprang i strumplästen mellan
Bemidji och Brainerd . . .
— Åhopp! Halloh! Ro-o-11 out!
Det var Johannes som väckte mig med att skaka
min arm.
— Han är här nu, sade han ivrigt, jag visste att
han skulle komma. Jag såg honom. Han höll huvudet
så här — Johannes satte hakan mot bröstet med
hängande tunga och stirrade rakt ner. Hu, han såg
hemsk ut!
— Hör du, hör du, viskade han, hur han dumpar
där borta i mörkret!
Fast jag på en gång erinrade mig att Johannes
var oerhört okunnig och vidskeplig, ryste jag. Vi
befunno oss så långt borta från människor, och vi lågo
kanske på det ställe där stackars Frank stupat, just
som han lämnat baracken för att uppsöka hyggligt
folk.
Johannes såg mera intresserad än rädd ut, när jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
