Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
om den inte slog ned då. På morgonen kunde vi
sedan lätt se efter, om den låg där vi kastat den.
Han gjorde det, den slog aldrig ned på marken,
den heller. Han kastade dit flera, så att vi till sist
hade hela vårt vedförråd utkastat i den eviga
rymden, utan hopp om att få det tillbaka.
Well, det blev morgon, och det första vi sågo var
den ofantliga, nästan uppruttnade höstack, på vilken
Johannes slängt upp så många klumpar med och utan
kors. Han skrattade inte, han såg ond ut, och
följaktligen skrattade inte jag heller. Vi snokade runt
campen och hittade ett stycke bort i skogen en
lergrop, övertäckt med en tom fläsklåda. Johannes
sparkade bort lådan. Gropen var fylld med ris och
stenar. Han sade inte ett ord, men han tittade på
mig.
— Tror du? sade jag för att säga något.
— Den kan inte vara djup, svarade han
grubblande, det är lätt att titta efter. Om Base Ball slog
ihjäl honom och stoppade ner honom här, var han
dum. Då var det bara en slump att dom inte tittade
hit. Det här är en vanlig grop som dorn grävde när
dom rappade kåkarna. Blir du med, gosse, så gräver
vi opp honom?
Jag tyckte inte det var roligt alls, men det var
dagsljus nu, och allting föreföll mindre hemskt. Men
ett ruttet lik var ju inte trevligt att leta efter, varför
jag försökte avstyra.
— Va ska vi med de att göra? sade jag sorgset.
Han har de bäst som han har de, å vi kan inte blåsa
liv i han igen.
Jag gick på som en hästhandlare och till sist gav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
