Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III
"Och nog så är jag gammal och mina gråa hår
de snart skall bäddas neder uti graven,
och mellan mig och min faders gamla gård
går de stora vilda stormar uppå haven . .
Det var den lille veke gubben Paul Peter
Sonberg som sjöng detta just som jag en kväll kom upp
till hans blockhus. Han hade solbitet ansikte, med
otaliga ärr efter kopporna och långt skägg. Han satt
på stockstängslet en bit bakom stallet och höll en arm
om vardera av halsarna på två nästan vilda hästar,
som ibland kommo upp till inhägnaden och som ingen
annan fick komma nära, därunder sjungande den
anförda sången. Men han kunde också ibland dra till med
Napoleons marsch, "A’ farmers bov, hoe out your
row", och, om han var riktigt i tagen, den gamla
äktsvenska: "Å när som jag kommer till vännen min,
för nionde nio-nio-nio-nio-nionde-milli-millijon", och
så vidare. Men nu sjöng han liksom i ett slags
hemlängtan, han hade varit fyrtio år i landet, men man
glömmer inte, man kommer ibland att liksom tänka
på en del... De långhåriga hästarna blundade åt
hans sång och hans breda basröst skallade ut i den
ljumma kvällen, kring vattenmelonlandet där eld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
