Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
— å jag arbetade, jag var alltid ensam, och gjorde
all clearing själv och högg ihop timret, för barnen
hade jag i Minneapolis tills kojan skulle få tak över
säj, jo, och då hade jag tagit dit, till Draggers camp,
mina tjugu höns och skulle bygga ett barkskjul åt
dem, för nätterna var kalla. Så en kväll när jag
var trött och hade tänt en eld där borta framför
cribben och låg och tänkte på att jag snart skulle
vara som en kung här. För hästar och vagn och plog
och harvar — allting — å seldon och en bra sats
havre, det hade jag nu i den gamla campen vid
Draggers.
Sonberg halvlåg intill elden, så mycket i röken som
möjligt för att rädda sig undan moskiterna. Hans
magra ansikte med det gråa skägget hade fått ett
uttryck av hoppressad smärta, men han såg inte en
enda gång på mig.
— Jo — och då kom Jimsons pojke springande
och skrek någonting där uppe i gläntan. Jag trodde
han hittat färska hjortspår — och så — och så hörde
jag vad han sa — han sa att Draggers camp brann!
Jag fick tag i pojken, jag skakade honom och skrek,
jag trodde inte, tills han slet sig loss och sprang och
vrålade dessa ord: — Skynda däj då, gubbe, för allt
du har brinner åt hell, sade han. — Är där ingen,
ingen som kan få ut hästarna, skrek jag i det jag
löpte som en råbock genom snåren. — Jag vet inte,
svarade han, för han flämtade så han kunde inte
tala, men han sa att det var en tramp där, och han
hade varit in flera gånger men inte fått ut nånting
ännu, för hästarna gick förstås inte ut.
Det var, du må tro mäj eller inte, så var det Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
