Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
när dom nu lånar pengar av mäj, dorn som spottat
åt mäj, att jag skulle ge dom. . .
Han reste sig upp och skakade av raseri och skrek,
svängande sin käpp mot f armarbyn:
— Haj, ni dumma devils there! Om jag vore ung
som den gossen, jag skulle visa er vem som höll i
piskan åt ungarna era! Jag skulle göra en fabrik och
sota ner er så ni blir svarta som synd, Gawd,
mjölkätande fånar, som skäller och vill heta gentilmen!
Han satte sig och nästan grät. — Du är ting man,
sade han, mycke ung man, du skall arbeta, arbeta,
arbeta, så skinne går ur händerna, du lägger pengar
till pengar och bygger fabrik här, väveri, spinneri,
du får kontor, du tar farmarna i kragen, Gawd, om
jag vore ung, och kunde, men du är ung, du kan.
— Ge mig pengar, svarade jag oförfärat, så
sätter vi genast opp en fabrik i Stillwater.
Han molstirrade på mig, därpå mumlade han:
— Woolrich är utfattig, han är gammal. Han kan
inte få en kruka beer mer från Stillwater.
Farmarna är gudliga, dorn har söndagsskola, dorn säjer jag
får inte dricka beer. Damned, idioter!
Och så följde jag med till For est Lake och bjöd
gamle Woolrich på beer, två stora krus. Det var
så billigt. Ju fullare han blev, dess mer jämrade han
över sin fattigdom, han sluddrade att han var en
tiggare. Men han kunde inte släppa tanken på att
äta upp alla farmarna i trakten. Han låg sedan till
kvällen och sov under en ek bakom värdshuset. När
han vaknade, ville han ha mer öl, men då han fann
att jag gått, gick han hem till sin kula, svärjande
över människornas hårdhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
