Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
— Han är rödbrusig och snor opp mustascherna,
så här! Harrot snodde förtvivlat på sina
tagel-grova, stripiga borst. Och så har han måge, för han
dricker öl som en usling. Han har ringar på alla
fingrarna. Han har blå näsa och stora öron och
snö-vitt hår. Ja, så sir han ut, Nilson.
— Kommer han ofta hit upp?
— Han kommer då och då, och när han inte har
tid, så kommer Peterson och Lyndstrom och
Sju-strom och alla de andra. Dom är likadana allihop.
När vi drack kaffe talade han om att han aldrig
fått lära sig läsa eller skriva, vilket han syntes
högfärdig över.
Men det roligaste av alltsammans var, när jag
slutligen narrade honom att spela på fiolen, varvid
jag upptäckte att han kunde ett enda stycke, "The
Devils dream". Han spottade även när han spelade,
hela tiden.
Han talade om för mig att han suttit här ett helt
år nu, och att han grävt upp ett litet åkerland bakom
kåken, där han skulle ha potatis. Men, sade han, han
hade försökt det där en gång förut, bara hans
potatisland blev nog stort, så då kom där en sån där Nilson
och mutade in sina etthundrasexti acres och
potatisland och alltihop, och då fick Harrot dra i väg igen.
För det här var sån där homesteadjord alltihop. Jag
frågade honom varför han inte slog sig ned på ett
homestead själv, men han sade att han gjort det två
gånger och sålt jorden, och sen fick man ingen jord
av regeringen mer.
— Si, sade han, si på det här! Jag är gammal och
ensam och begär inte bättre än att få sitta här i min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
