- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
353

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det hette kan kvitta. I alla fall kom hon dit två
dagar senare än jag och tycktes fatta ett slags, som
det syntes, systerlig kärlek för mig ensamme
främling.

På den där inrättningen bodde utom oss två
po-lackare, två ogifta damer av värld och i den farliga
åldern och ej alls vackra, tre unga män av
prästståndet, backfischar och en tjuguårig bankirdotter.
Som du hör så var vi ett slags blandat sällskap. Jag
vart dödligt kär, först i den där
svensk-amerikanskan, men efter hand allt mer i bankirdottern, du
vet hur sånt där går till, så jag behöver inte
förklara. Hon hette Elsa och något borgerligt i tillnamn.
Den där frun från Amerika hette Telma. Du kan
inte tro hur hon såg ut, med sin utskjutna
underläpp, sitt förläget söta ansikte och sin runda haka.
Figuren var något hängig och lös, hennes klänning
satt löst, hon gick — ja, förlåt, lösaktigt, och med
en svängande rörelse på de lösa höfterna. Pion
talade med många tusen o my, oh, ack, ’s that so —
som du vet, så en kunde bli galen av det. Och det
värsta var att hon var så ädel. Har du träffat en
riktigt ädel kvinna, jag menar en som är ädel i
munnen, utom när hon är arg? Har du gett akt på
att såna alltid går snett på skorna? Förbaskat snett.
Och den här Telma hon hade — tja, du kanske inte
sätter värde på sånt, men hon hade vackra ben och
fötter, så det var en fröjd att se det, men hon
fördärvade alltihop med att gå i kull bägge
skoklackarna. Och så var hon, som sagt, ädel och barmhärtig.
Hon drog mig med ut på månskenspromenader, och
då talade hon om stora och ädla män och kvinnor.

23 — Dan Andersson IT

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free