Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
minnesrika dag, att jag trodde den skulle spricka.
På samma gång förbryllades jag, när jag fann, att
Telrna inte alls grät eller var vemodig eller liksom
ville säga farväl. Hon gick på som förr och pratade
om allting hon inte hade ett dugg reda på.
Hon stod vid min sida i en dunge vid
sjöstranden. Hon höll bägge mina händer och bad mig vara
snäll mot Elsa, som var hennes bästa vän. Sedan
lutade hon sig utan att vara rörd på något sätt emot
min axel och såg hur solen gick ner. Hon var
alldeles för nära mig. Så började hon på om Sveriges
vackra natur och höll liksom en liten predikan för
mig om hur den vackra naturen föder ädla känslor.
Men nu blev jag inte full av skratt mer. Jag säger
dig hon var för nära. Jag kände hennes lösa, mjuka
kropp mot min, och jag tog henne i famn och kysste
henne många gånger, och hon låtsade inte om det
ett dugg, hon bara pratade. Det här inträffade
samma dag jag friat till den andra. Jag säger, hon kom
för nära mig. Jag är väl ändå bara en stackars karl
— vad vill man begära av mig. Något mer och värre
hände inte, den gången.
Mot min förmodan viskade hon inte alls om det
där till Elsa. Hon gick sedan och drog med en av
ryssarna; och talade Maeterlinck med honom,
medan jag drog omkring med min. Vi möttes ofta på
v^ära utflykter, och då skrattade ryssen var gång han
såg mig. En sådan kanalje!
På pensionatet betraktades vi numera som
förlovade, bägge paren, och fick vara tämligen
ogenerade. En månad gick, och så märkte jag att Telma
började se oroligt på mig. Jag anade att något skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
