Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter - Stjärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Vägen månljus i rasande storm, som kvävde mitt
manande tal
och bara en makning på tömmen ibland var liksom
en vänlig signal,
ett tecken emellan oss frysande två, att du gav din
yttersta nerv,
och ett tack ifrån mej att du offra dej åt din mödas
och fattigdoms värv.
Genvägen snett över Bastmyrens hals och ett böss-
håll från Lammaloms Nor,
sen den frusit på kvällen och träcken bar tog jag
Gud i hågen och for.
Du gick som på vingar, så snuddande lätt du
klarade farliga kast.
Ett ryck, och du liksom suckade till ett tag, när
svartgula isen brast.
Det var gjort på ett nafs och jag kom till din hjälp
med ett enda väldigt hopp,
och morakniven skar och skar av varje rem om din
kämpande kropp.
På mitt nödrop svarade ingen: en mil var det till
närmaste byn,
och jag såg dina framfötter piska till skum den lösa
och skvalpande dyn.
Jag kan inte minnas, jag vet ingen tid och hur långt
om striden gick,
innan huvudet sjönk och den stänktes av träck, din
sista irrande blick.
Tag såg — dina bakben nådde ej botten—- förlorad
men levde ändå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
