Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter - En svart ballad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Då kröp han ihop på sin trasiga bädd
och gömde sig liksom för mörkret rädd
i ett kvävande ängestbad.
Han vaknade ofta i pär lande svett
och skalv för något han ensam sett
som de unga asparnas blad.
Så dag efter dag och år efter år
så blodlös, så kall utan fröjd eller tår
jag såg honom leva sitt liv.
Och tänkte han något, vet ingen därom,
ty nära hans hjärta ingen korn
med böner, list eller kniv.
Så föll en dag en kvällning sen
på hans huvud från berget en liten sten
och gjorde all kvällen till natt.
Och sen dess var hans öga virrigt och trött,
och hans gång så släpigt och mördande trött
och hans tal befängt och besatt.
Ej längre bland kärror och jord han slet
men gick på vägar som ingen vet
natt och dag i skugga och ljus.
Och en kväll under regntung och svartnande sky
jag hört hur han kom till sin barndoms by
och sökte sin mors tomma hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
