Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter - Den sköna obarmhärtiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
En mö jag mött på blomsteräng
med gång likt féers dans.
Hennes hår var rikt och foten lätt
och vild hennes ögas glans.
Jag satte henne upp till häst,
jag såg blott henne dagen lång,
hon lutad ned mot sadeln låg
och sjöng en älvas sång.
För hennes huvud jag band en krans,
jag gav henne armband och gördel av gull —
såsom hennes längtan blicken var
av kärlek full.
Hon fann mig örter till läkedom,
vildhonung, manna gav hon mig,
med sällsamt tal hon talade:
"Jag älskar dig".
Till grottan vit hon förde mig,
av elfenben den murad är.
Hennes våta, sorgsna ögon i sömn
jag kysste där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
