Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Just som David gick ner för sluttningen fram emot
stugan hörde han hundskall och strax därpå ett skott
och röster. Han skyndade på sina steg och blev helt
överraskad av att till synes ha främmande i stugan.
En långväxt man i grå jaktkostym och höga
stövlar stod framför stugan. Han hade en grön
skärmmössa med fjäder i, bar glasögon över en ovanligt
kraftig näsa, vilken stod fram som en näbb över
ett par kortklippta, nästan svarta mustascher, samt
långt hakskägg, vilket slutade i en skarp spets. Denna
spets vickade upp och ned, ty han pratade och
skrattade, pekade på någon trädstam, som han nyss
skjutit till måls på, medan han väntade på någon eller
något. När David kom närmare, igenkände han
mannen. Det var kontraktsprosten Isaksson, som en
gång konfirmerat honom. Han var sig ännu alldeles
lik, samma självmedvetet flinande långsmala ansikte,
samma pennraka hållning av ryggen med en
besynnerlig knyck på nacken varannan minut. Mannen
bredvid honom var en jaktälskande skollärare från
kyrkbyn. Isaksson hade många förtjänster men
någon präst liknade han inte, snarare en till jägare
utklädd litteratör.
David tog pipan ur munnen, lyfte hatten och
hälsade, gående förbi de bägge herrarna på fem stegs
avstånd. Skolläraren tog åt mössan, prosten endast
flinade, stödd mot bössan. Men då han såg att David
ämnade gå in i stugan utan att ta vidare notis om
dem, ropade han åt honom att stanna.
Det är — hö, hm — någonting jag — ville tala
om — hö hm — stanna lite — hö hm — sade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
