Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Men han fick icke vara i fred ens för att
begrunda, hur han rätt skulle dö. Ytterligare tre brev
ankommo, anonyma, skrivna av vänner och
släktingar till Ziri, små obildade, illa formade skrivelser
fulla av ovilja och utrop sådana som: fy skäms!
Usling! osv. Han läste dem och trodde sig känna
ett visst medlidande med dessa människor på
samma gång han icke kunde undgå att känna
överväldigande skamkänsla. Och ändå brände han dem,
rätade på sig och tog en lång promenad på den
nu redan halvbara skogsmarken, betraktade nästan
drömmande stjärnorna och hörde furornas sus som
vänliga, från fjärran himlar kommande sånger,
fulla av ro och renhet. Ibland greps han av stor
glädje över den ensamma vilda skogens skönhet,
över tystnaden kring dalar och berg när den korta
dagen slutade och solen sjönk ned i bergens öppna
armar. Ibland föll han i ett slags trance på knä och
bad Gud förlåta honom hans många synder. Dessa
voro hans svaga ögonblick, och han reste sig alltid
efteråt med en känsla av att ha låtit sig alldeles
bortföras av feghet och svaghet.
Han började begrunda rädslans och feghetens
problem. Aldrig förr hade det fallit honom in att kanske
större delen av hans ömtåliga tillstånd vore att
tillskriva ren rädsla. Han fruktade för något. För vad ?
Vad fanns det väl som kunde skrämma den, som
en gång för alla sagt farväl till alla begär och
illusioner, den som pinats så att han i trots av att han
älskade livet dock icke hade någon fasa för döden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
