Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
att med avsikt och av lust att göra ont har du inte
handlat. Men vart skall du för övrigt ta vägen nu?
— Femtåget hem igen om en timme, jag reste
bara ut för att få se några levande varelser igen —
— Jaså — ja, sorgligt nog har jag en advokat jag
måste träffa nu. Men hälsa på mej när det blir
alltför förbannat.
Han försvann genom glasdörren efter en nervös
blick på klockan, och David satt ensam kvar vid sitt
tomma ölglas. Han ämnade just få det fyllt på nytt
och hade knackat i bordet. Han såg upp och
iakttog serveringsflickan på avstånd och ryste. Hon var
en stor, långväxt och fyllig blondin, klädd på ett
utmanande sätt, och såg på honom, som om hon
velat inleda bekantskap. Hennes ansikte var, som
om det ständigt ville rodna av något förbjudet, och
läpparna, tjocka, fylliga, skötos ut på ett öppet,
vällustigt sätt. Men figuren var oklanderlig. . . David
ryste på nytt, minnet av vad kvinnofigurer kostat
honom högg till i hans bröst, och med en häftig
rörelse slängde han slanten på bordet, kännande sig
som ett litet djur, en liten insekt; med en stor
spindel på lur över sig. Kände han inte på avstånd hur
hon liksom omgavs av en sky av brunst. . .
Och så rusade han ut, ännu rysande inför
kvinnan, detta sällsamma väsen som på en gång bär
med sig all livets glädje och all världens förbannelse.
Av kött voro de alla, endast av kött. Han hade
erfarit det. AH deras förfining var endast slöjan
över älskarinnans, moderns, makans och skökans
brinnande kött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
