Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Fragment ur David Ramms skrivbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Jag minnes att när jag somnade viskade jag för
mig själv de underbara orden ur Herrens sång,
Krishnas ord till den förtvivlade Arjuna: "Hur
kommer det sig att du låter dig nedslås som ovärdiga
nedslås. Giv icke vika för dina omanliga ingivelser,
utan res dig upp, du dina fienders förkrossare.
Oroande dig för dem som icke böra vålla dig oro far
du vilse. Ty dessa som äro visa i andliga ting oroa
sig icke för varken levande eller döda."
II
Det som jag väntat inträffade. Ziri mötte mig
vid stationen och förde mig i bil direkt till Hartmans
bostad. Jag förundrade mig först över henne
därför att hon blivit ännu vackrare och därför att hon
hälsade mig varken kallt eller varmt utan endast som
en gammal god vän. Hon sade endast, att det
gladde henne att jag kunde komma, och att det var
nästan säkert att Hartman skulle dö. För övrigt gav
hon mig under färden icke ens en enda blick annat
än i likgiltigt förbigående. Jag tänkte: hon måste
ha en utomordentlig självbehärskning eller också en
ny älskare.
Hartman hälsade mig med en matt handrörelse.
Han var magrare med gulaktiga fläckar i ansiktet
och onaturligt skärpt blick. Han log och försökte
trycka min hand, under det Ziri takt fullt drog sig
tillbaka till en stol och såg ut genom det enda
fönstret i sängkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
