Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Fragment ur David Ramms skrivbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Men jag tyckte mig få en obegriplig styrka varje
gång jag tänkte på min väns sista ord. Nu såg jag
mig om. Ljusskylten framför en ölstuga stack mig
i ögonen. Jag stannade mitt under denna skylt och
räckte henne min hand med en vänlig men som jag
tror ändå beslutsam blick. Hon tog den och höll den
mycket länge, vilket plågade mig och gjorde mig
nervös. Plötsligt släppte hon den och steg baklänges
och såg på mig, darrande. En bryggarvagn körde
skramlande förbi och skulle ha förtagit varje ord
om vi sagt något. Men ännu stodo vi kvar, tysta,
förskräckta för intet.
Hastigt gick jag mot dörren till ölstugan och sade
i det jag vände mig om ett dämpat farväl. När
hon såg glasdörren skjutas upp, skrek hon till och
högg mig i armen och drog mig åter ut på gatan.
Just då svängde en bil om hörnet, jag kallade den
och vi gjorde oss i ordning att stiga upp. Hennes
förtvivlade ögon sökte mina. Hon steg först upp och
sjönk ned. Jag gick fram till körmannen och sade
hennes adress.
— Kör fort, mumlade jag i hans öra och gav
honom två kronor i handen, varpå jag steg upp på
fotsteget och såg på henne. Hon satt och smetade, jag
kunde ej bära det, jag steg ned, vinkade åt
körmannen och såg hur bilen med en ovanlig fart avlägsnade
sig in mot staden. I nästa ögonblick satt jag på
ölstugan och begärde matsedeln, ehuru jag darrade en
smula på rösten. Jag vet ej om jag verkade drucken,
kyparen såg misstänksamt på mig.
Min första seger över mig själv — och ändå var
jag ej fullkomligt nöjd. Jag kände mig som en som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
