Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Fragment ur David Ramms skrivbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
IV
Det flyger vårvindar genom skogen och knopparna
i dessa underbara dalar bereda sig att brista i ljuset
från den välsignade himmelen. Det ligger fröjd och
hopp i solen, allting är på benen, så rörligt, själva
skogen springer i kapp med de drivande skyarna,
och de vilda bäckarna och ån med de sandiga
stränderna gå galopp mot fjärran hav. Om aftnarna stå
silverne moln och små stjärnor över den jäsande
jorden. Luften är klar och ligger liksom i
genomskinliga, irisfärgade skikt bortom bergen, mot
synranden där aftonstjärnan går upp. Jag står på min
murkna förstugubro och hör två vattenfall brusa:
Kvarnfallet och Myrjanokki.
Jag är absolut ensam. Icke en människa har jag
sett på en månad och intet stör mig i det som jag
kallar mitt arbete. Vad är då detta arbete? O, jag
tror ej, att man kan kalla det något arbete. Endast
enfalden kan kalla det en livsuppgift att fullskri va
det ena pappersarket efter det andra med små
utgjutelser och formuleringar av känsloutbrott. Vartill
skall allt detta tjäna? Är det till för att kritikerna
skola ha något att göra ? Vad är det för mening med
att jag skriver för att kritikerna skola ha något att
skriva ?
Fast jag är ensam känner jag det alltid som om
någon osynlig stode och betraktade över min axel
allt det jag skriver. Ja, jag vet att han står där. Eller
rättare: Detta står där. Detta ler. Han ler. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
